Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14. Rekapitulation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
REKAPITULATION
Vi vända oss nu till den andra sidan av vår
bevisföring. I domestikationstillståndet se vi en stor variabilitet,
som är förorsakad genom förändrade levnadsomständigheter.,
Variabiliteten styres av många invecklade lagar, genom
tillväxtkorrelation, kompensation, genom ökat bruk och
ickebruk och genom de omgivande livsbetingelsernas bestämda
inverkan. Det är mycket svårt att bestämma, huru många
förändringar våra kulturalster undergått. Vi kunna dock
tryggt antaga, att antalet dylika varit stort, och att
modifikationerna äro ärftliga genom långa perioder. Så länge
livsbetingelserna förbliva desamma, hava vi anledning antaga, att
en modifikation, som redan sedan flera generationer gått i
arv, även sedan kan gå i arv på ett nästan obegränsat antal
generationer. Å andra sidan hava vi vittnesbörd om, att
föränderlighet, sedan den en gång börjat, under
domestikationstillståndet icke upphör på en lång tid. Men vi veta icke, om
den över huvud taget någonsin upphör, ty våra äldsta
kulturalster frambringa ännu alltjämt understundom nya avarter.
Människan framkallar i verkligheten icke variabilitet, utan
hon utsätter endast oavsiktligt organismer för nya
levnadsbetingelser, och sedan verkar naturen på deras organisation
och orsakar förändringar. Människan kan däremot utvälja
de av naturen framställda förändringarna för avel och
därigenom öka dem i en önskad riktning, och hon gör ju
verkligen detta. Hon anpassar på detta sätt djur och växter för
sin egen nytta och nöje.
Man behöver icke påvisa, att dessa principer, som
beträffande de kultiverade organismerna verkat så resultatrika,
icke även varit verksamma i naturen. I bibehållandet av
gynnade individ och raser under den ständigt återvändande
kampen för tillvaron se vi ett verksamt och aldrig vilande
medel för det naturliga urvalet. Kampen för tillvaron är den
oundvikliga följden av den högpotentierade förökning i
geometrisk progression, som förekommer hos alla organismer.
Detta raska förökningsförhållande kan påvisas genom räkning
251
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
