Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - 2. Det tomma korset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET TOMMA KORSET
höft hade hon ju inte. När mor torkade svetten ur
panna med förklädessnibben gjorde hon så med.
— Är du törst, Hanna? frågade modern. Nu ska
vi vika å här vid närmaste led, och sen så är vi
framme på stunnen. Jag tänker nog att du får
saft av prostinnan.
De kommo nu in i en lövträdsallé med lummiga
ängar på båda sidor. Hanna var mycket nyfiken vad
de skulle få se, när de väl kom fram, men när hon
äntligen fick målet i sikte kände hon en viss
missräkning. Ty den märkvärdiga prästgården, som mor
talat om så ofta, såg ut som en annan bondgård:
ett rött tvåvåningshus, uppdelat i tre fält, som alla
andra gårdar hon sett och med mörknat mossanlupet
sticketak. Det hade inte veranda eller ens en
för-stugubro, som hemma på Åsen, blott en gammal
kvarnstenshalva, sprucken och med nästan
utplånade refflor, låg utanför dörren, och över den steg
man utan trappsteg rakt in i den stora, skumma,
svala förstugan.
Genom de bastanta portarna, som nu stodo öppna,
kommo och gingo sockenborna ut och in, fattiga
och rika, med sorge- eller glädjebud. När mor
Kat-rina och hennes lilla dotter syntes vika in på gården,
stod prostinnan i köksfönstret och sträckte på
huvudet för att se vilka som kom. När hon känt igen
dem, stod det ögonblickligen klart för henne, att
gästerna måste bjudas kvar på middag, så mycket
som Elias värderade mor Katrina för hennes
kyrk-samhet och gudfruktiga väsen. — Det är likt Guds
barn att komma klockan tio, sade hon med ett små-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
