Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - 2. Det tomma korset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅSA - HANNA
leende för sig själv och beslöt att flytta fram
middagen en halvtimme. Hon delade visst Eliæ
uppskattning av mor Katrina, men att sitta stilla och
prata med en så betryckt människa i tre timmar,
det blev ändå väl mycket för en som gick som ett
gångande skepp mellan kök och visthusbod och
aldrig frivilligt satte sig ned, för då kände man
bara hur trött man var, sade hon.
— Lena, viskade hon till sin halvvuxna dotter,
du får ta och sällskapa henne ensam en stund
emellan. Var är Johan? Ta rätt på honom, innan
han hinner slinka undan och säg honom att det
blir saft och kakor, om han stannar och är snäll
mot mor Katrinas lilla flicka.
De främmande bjödos in i sälen, och prosten
själv kom ut ur sitt arbetsrum. Han var en man
mellan femtio och sextio, redan starkt grånad och
litet böjd, med magert, slätrakat ansikte, blå ögon
och tunna läppar. Han hälsade förstrött men gick
så strax igen och drack inte kaffe med
fruntimmerna. Fast han talat om värmen och grödan och
om att Hanna vuxit och blivit stor, så tillhörde han
dock en annan värld och endast hälften av hans
väsen hade lämnat denna andra värld, när han steg
in i salen.
Prostinnan själv motsvarade egentligen mer än
mor Katrina staboföreställningen om en bondmora.
Hon var rödblommig och rund, pratade, sprang och
snodde så här till vardags utan någon vidare yttre
värdighet. Medan mor Katrina däremot var mager
och knotig, hade stränga, rena drag och utmärkte
24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
