Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - 2. Det tomma korset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET TOMMA KORSET
sig för ett stilla svårmodigt sätt att vara och en
viss högmodig ödmjukhet.
Medan de stora drucko kaffe, satt Hanna vid
slagbordet nere vid dörren mittemot Johan i
prosta-gårn och drack saft. Johan sade inte ett ord till
henne, ty nu hade han saften säker, han bara
doppade skorpor, men Hanna leddes inte ändå, hon
hade bråttom med att se på allting härinne. Det
stora, låga rummet hade fyra fönster, som släppte
in så mycket av en grönskimrande dager, som de
stora träden utanför ville tillåta. Här stod en murad
spis med en enbuske i rökfånget alldeles som di
hade därhemma, en vit skänk, ett runt matbord och
en långsoffa med randigt överdrag. Men utom dessa
hemmavanda föremål funnos här ett par mera
ovanliga: en orgel och en bokhylla. Över hyllan
hängde en tavla, och vid den stannade slutligen
flickans spejande blickar. Man såg en liten stuga,
och utanför den stod vår Frälsare själv med stav
och mantel och svagt skimrande gloria kring håret
och knackade på. Man kunde förstå, att han knackat
både en och två gånger förut och inte fått svar,
ty han såg så bedrövad ut. Men han stod ändå
tålmodigt kvar och lyssnade så spänt, om han skulle
höra det allra minsta ljud inifrån, till tecken att
di ville låsa upp. Och därinne sitter di å slamra och
prata å höre ingenting! tänkte hon och runkade på
huvudet, glömmande att äta för tavlans skull.
— Ska du inte ha mer saft, lilla Hanna? frågade
prostinnan. Om du ska kunna bli min duktiga piga,
25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
