Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - 3. Det älskande hjärtats hemlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅSA - HANNA
fyllelse på Nygårdsfolket. Det blev en strid mellan
gossen och fosterföräldrarna, som satte deras stora
kärlek på ett hårt prov. Men i striden segrade
gossen, ty han hade blivit oumbärlig för de ensamma
gamla, och de måste tåla och ta emot all hans
otacksamhet och tacka och vara glada att de blott fingo
behålla ögonstenen.
Magnus och Hanna hade tillsammans traskat
både till småskola och storskola, nu hade de samma
väg till prostgården under läsningen. De brukade
höra varandra på läxorna första biten av vägen, då
de ännu voro ensamma, eller sjöngo de
psalmversläxan i högan sky utefter vägarna. Ibland var
Magnus arg för både det ena och det andra, och då
gingo de på var sin sida om landsvägen utan att
säga ett ord.
När läxorna voro klara talade de om rätta svar
och galna svar, som givits. Tänk på Eva Klang
som sagt, att det fanns jordpäron i paradiset! De
tävlade att minnas vad prosten hade sagt och
över-bjödo varandra i att återge ordagrant långa stycken
av hans förklaringar. De kunde ibland fastna vid
något och fråga varandra: tror du verkligen, att
det är lika stor synd att bli hemma från korkan som
att dräpa? Jo, det måste vara så, för prosten hade
ju sagt, att underlåta det Gud befallt, är lika orätt
som att göra det Gud förbjudit.
De grunnade mycket på detta och liknande
spörsmål.
— Är du kvar i döpelsenåden, tror du?
— Nej, för jag har engång sagt fan.
32
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
