Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - 3. Det älskande hjärtats hemlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET ÄLSKANDE HJÄRTATS HEMLIGHET
— Vad ska ni ge i läseförning?
En dag var Magnus trubbigare och konstigare
än Hanna någonsin sett honom och ville varken
höra eller bli förhörd. Han gick och knastrade med
ett papper i fickan, och Hanna var nära att förgås
av förvet, ty hon hade förstås sport, att Magnus
haft brev på posten. Men spörja från vern tordes
hon visst inte, det var inte värt.
Till sist kunde inte Magnus tiga: — Vad tror du
jag har i fickan?
— Det låter som brev.
— Nå äss det är brev då, vem tror du det är
från? Jo, det ska jag säga de, om du inte för det
vidare, att det är från min riktiga mamma i
Stockholm, hon är sjuk och har fått för se att jag ska
resa och si till henne.
— Ä du store tid, sade Hanna, att hon har
skrevet, så hon har! Inte visste jag att du hade
nån riktig mamma!
Nils höll på att ryka tvärsöver vägen: — Du är
ett evigt nöt, är du, din bondunge!
— Är du inte bondunge själv, då ?
— Nä, du, för jag är född i Stockholm, Sveriges
huvudstad.
— Ska du resa då? frågade Hanna ödmjukt.
— Jo, var du säker att ja de ska, svarade
Magnus högdraget.
— Än om di inte ger de lov då ?
— Då rymmer jag.
— Nä, Magnus de går allri för se, just nu, när vi
3. — Wägner, Åsa-Hanna. 33
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
