Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - 3. Det älskande hjärtats hemlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET ÄLSKANDE HJÄRTATS HEMLIGHET
svar på prostens telegram. På åttonde dagen kom
en skrivelse till pastorsämbetet från en myndighet
i Stockholm, och åter tre dagar därefter körde
fosterfadern ner till stationen — det var tre mil dit
på den tiden — för att hämta Magnus. Han hade
svurit dyra eder på att pojken skulle få gå, men
när det kom till stycket, så orkade han inte bli
hemma utan satte för och gav sig av, hur otrevligt
det än var att möta folk, som skulle förvetas och
prata.
Han visste genom prosten att pojken var blen
sjuker i Stockholm, men likväl så högg det i bröstet
på honom, när han såg Magnus stiga ur tåget.
— Jag känner de inte igen, sa han, och nu hade
han glömt all skam och förargelse. Hur ska jag
kunna hålla mitt sinne i styr, när pojkolyckan
kommer, hade han tänkt. Och nu var det tårarna som
knappt stodo till å hejda. Så klåk och grann, som
den pojken varit, och nu så åfallen och så modfälld.
Gubben sade inte ett ord om äventyret. Han
berättade nyheter från gården. Han hade tat ihop
med våren nu, men jorden var bra sur ännu. Mor
hade lagt på en kalv, och hönsen hade börjat att
värpa igen.
— Jaså, sa Magnus, och så jaså igen. Men det
var knappt som om han hört ett ord. Men då
gubben ville stanna utanför handelsbon för att
uträtta ett ärende åt mor, blev Magnus livlig med ens.
Kör på bara, nästan skrek han, jag töl inte att si
folk, säger jag er! Och han redigt skakade i hela
39
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
