Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - 3. Det älskande hjärtats hemlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅSA - HANNA
kroppen, berättade gubben sedan. Kör hem på
stunnen, sa han, och det var inget annat att göra.
Han vägrade också att gå till nattvardsläsningen,
fast prosten varit nog innerligt god att lova att det
fick han, och fast Hanna varit inom och visat hur
långt de hunnit.
— Jag kan inte si folk, upprepade han, jag kan
inte si folk.
Fosterföräldrarna voro rådlösa. Pojken åt inte,
arbetade inte, han bara satt på en stol och grunnade.
Att elakhet kunde vara lyte, det visste nu mor
Sara, och att folk förr i världen också kunnat
smörja bort lyte av alla slag. Men detta härå, var
ju inte elakhet, det var hjärtesorg, fastän det var
obegripligt för mor Sara, att man kunde ta ve sig
över att ens mor var en dålig mänska, när man
hade dem som var sig i fars och mors ställe och
en gård skriven på sig. För resten, vad hade han i
huvestan att göra, han kunde lytt far och prosten.
Men när dagarna gingo utan att medföra
förbättring, snarare försämring, så veknade mor Saras
hjärta så långt, att hon sände bud till prostgården
med Hanna. Om fars och mors latin var slut, så
kanske en kunde hoppas på prostens. Han kom och
fördes in till Magnus. I första ögonblicket blev han
förskräckt och visste inte hur han skulle uppträda.
Han hade sett många gamla förkrossade
människor, men aldrig ett förkrossat barn. Men så
tänkte han, att eftersom Magnus svarat mot de
erfarenheter han mött som en fullvuxen och inte
40
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
