Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - 3. Det älskande hjärtats hemlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET ÄLSKANDE HJÄRTATS HEMLIGHET
han hade känt sig så gränslöst glad och då går det
lätt att förlåta.
— Ja, du sjöng så vackert också, sade Hanna.
— Men där är en som jag blir argare på för var
dag som går. — Vern är det då?
— Frans Adamson i handelsbon.
När Hanna gått och läst fick hon hösten därpå
plats i prostgården, som hjälp åt Martina.
Magnus gick hemma i jorden, men de träffades rätt
ofta, ändå, ty prostinnan hade en särskild kärlek
till Magnus och bjöd honom ofta ner till
prästgården från kyrkan. Då var han som herrskap och
åt inne vid bordet, men Hanna serverade. Hon
brukade ofta säga sig, att hon var ju lika god som
han för det, men hur det var, så kändes det ändå
som om han vore över och förmer, särskilt när han
satt där och åt med gaffel och talade om, att han
skulle söka in vid lantbruksskola och lära lite nytt.
— När du gjort undan dina sysslor Hanna, så
får du gå ut en stund med Magnus, om han vill
ha ditt sällskap, sade prostinnan och menade intet
ont därmed, men Hanna tog skämtet för allvar,
och tårarna strömmade ner i diskbaljan.
— Jaså, du är så sur, för du ska gå med me,
sade Magnus.
Men ibland voro alla dumma sorger glömda och
de pratade och skrattade som förr i världen.
Magnus berättade om vad han haft för rätta den sista
tiden, vårarbete, slåtter, skörd eller tröskning och
Hanna var ivrig att fråga om allt. Vid Nygård
47
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
