Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - 3. Det älskande hjärtats hemlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅSA - HANNA
hängde hennes hjärta fast, hon hade alltid tagit
för givet, sen hon var liten, att hon skulle bli
husmor där engång.
Men så småningom tystnade hon av, fast
Magnus var så het att han knappt märkte det. Det
grämde henne, att Magnus aldrig som förr, när
de voro små, sade: — Tycker inte du, att vi ska
cementera gödselstan, när vi får råd, Hanna? Nu
sade han: — Tycker du inte, att jag ska cementera
gödselstan, när jag får råd?
— Bevare oss, ropade Martina, som kom på dem
bakifrån, vad är det ni sitter å talar om unga
människor en söndagseftermiddag? Si inte han,
Magnus, att Hanna ser så söken ut, som de vore
måndagsmorgon. Följ med me i stället å plocka
gökabyxor och hör på trasten, han sjunger så Gud
sig förbarma.
När de hunnit ett stycke neråt vägen, vek
Martina av in på gamla kyrkogården, där bland den
frodiga grönskan skymtade de sista resterna av
gamla ödekyrkan, stycken av grundmuren, som varit
så hårt sammanfogad, att varken människorna eller
tiden rått med att bryta ner den fullständigt.
— Här får man väl inte höra trasten! sade
Hanna.
— Nej, men här finns gökabyxor, sade Martina,
å dessutom så ska jag visa er något, som jag tycker
är det markeligesta jag haver skådat.
Hon gick fram till ruinhögen. — Här var
ingången, sade hon, och titta nu på den här stenen!
— Jag ser ingenting, sade Magnus.
48
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
