Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - 6. Silvergaffeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅSA-HANNA
och trodde förstås, att inte prästerna märkte det.
Svärmoran satt bredvid prostinnan och talade om
torkan och sade: Jag ska sä prostinnan att det blir
likadant nödår som 68. Då regnade det bara en gång
på hela sommaren, och det var, när jag torkade
kläder. Tro hon inte? Jo, si de slår allri fel.
De båda prästerna sutto vid ett fönsterbord och
ingen av dem sade ett ord. Prosten såg nästan
förstenad hur Simelius åt, miste själv aptiten därvid.
Mor Katrina gick bekymrad ut i köket och
meddelade Martina, att prosten inte ville äta.
Men Martina lät sig inte nedslås av denna
underrättelse. — Jag vet, att maten duger åt han, för jag
har lagat hans mat i åtta år, sade hon. Och hälsa
hon prosten, mor Katrina, att när jag går i kyrkan,
så är det min skyldighet å höra på vad han säger,
och när han går på mina kalas, så ska han i
gengäld äta vad jag lagar.
Mor Katrina suckade och gick in igen. Far han
gick på i ett kör, om hur mö roligare detta bröllopet
var än Annastackarens. Mor Katrina ville inte ge
mycket för den roligheten och tänkte, att detta
kanske var straffet, för att hon den gången varit så
elak vid den fattiga brudgummen.
Anders Petter satt på vedskrumpen och lekte med
Annas två näst minsta barn, medan han funderade
på hur det skulle vara, om Anna och hennes man
kunde ta vid på Vitamossen, när han snart nog inte
orkade mer. Anna hörde ju strängt taget till släkten
likaväl som bröderna.
— Hör du, Anders Petter, sade Katrina, det går
102
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
