Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - 6. Silvergaffeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SILVERGAFFELN
för honom att se ungdomen rusa, som om det inte
fanns allvar i livet.
Ack mor, tänkte Lena, att du inte unnar den
stackars flickan från Vitamossen, som haft så
rysligt ledsamt, att vara lite glad–
— Anders Petter han har haft nog och övernog i
hela sitt liv, sade prosten. Men, ser du Lovis, det är
just kännetecknet på en karl, som går lite över de
vanliga måtten, att han kan ha sitt att bära och ändå
med klokhet och vakenhet handha offentliga
angelägenheter. Därför kan jag inte förklara hans
likgiltighet för både skollärarns potatiskällare och
Fattistuannas pojk som har fallandesjukan, på annat
sätt än att han är tagen av åren och sjukdomen, så
att själsförmögenheterna slappnat. Men det här kan
ni fruntimmer inte förstå, för era bekymmer, det är
just er verksamhet det. Men det är synd med Anders
Petter, för han har varit en pelare och ett salt i
församlingen, och det blir svårt, att inte säga
omöjligt, att finna hans like bland de yngre.
— Heter det inte alltid så, far? vågade sig
fröken Lena att säga. Och ändå går världen framåt.
— Går världen framåt? utbrast prosten
förtörnad, nej jag har väl aldrig hört något så galet!
Och det säger du, som om det varit en självklar
sak, fast du mycket väl känner min mening i det
stycket. Men där ser man farorna av den eländiga
halvbildningen! Det märks på dig att du varit i
Halmstad.
— I vissa fall, farbror, går nog världen framåt,
försökte den lille adjunkten.
105
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
