Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - 6. Silvergaffeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅSA-HANNA
— Det kan så synas den fåkunnige och den, som
dömer ur världslig synpunkt.
Bakifrån dunkade den äldre och den yngre
kvinnan var sin präst i ryggen och samtalet avbröts
hastigt.
— En sån braxen som de har på Åsen, sade
prostinnan, det har de ingen annanstans. Och detta
var en fullkomligt oomstridbar sanning.
I bröllopsgården började den tryckta stämning,
som hela dagen vilat över sällskapet, så småningom
något ge vika, och prostens avresa bidrog
naturligtvis därtill. Med sin starka känsla för yttre
anständighet, när så skulle vara, höllo bönderna alltid
sig och sin ungdom stramt, så länge prästfolket var
närvarande. Ty det representerade religionen, som
för dem var nära förbunden med det passande,
antingen religionen var en del av anständigheten eller
anständigheten del av religionen.
De sågo egentligen ner på en präst, inför vilken
de kunde vara lite hur som helst, såsom Simelius.
Det var heller inte emedan de kände sig bundna av
hans närvaro, som Efraim gick fram till Simelius,
sedan prosten rest, och frågade om han ville ha
skjuts, men de tyckte illa om honom och ansågo att
han störde trevnaden, vilket han också säkert
gjorde.
Simelius genomskådade fullständigt sin värd, men
han tackade och sade, att om han fick skjuts ett par
timmar senare, så var det bra. Han var besluten att
efter denna väldiga middag med buljong och
kötträtter och puddingar och söta rätter ändå ta ut ett
106
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
