Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - 8. Ett oförvitligt hus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT OFÖRVITLIGT HUS
rår? — Det är fäll fruen det. Nä, tog pigan
tillbaka, det är fäll han.
Magnus stod bredvid, när detta saratal fördes
en söndagsmiddag mellan pigan och den förvetna
mor Sara. Vid det sista yttrandet visslade han till
så försmädligt, att båda kvinnorna förvånade
betraktade honom. — Han rår! jo det är fint. Och
så har hon gift sig ner till Mellangärden för att
bli som ett slags missionär!
Magnus trodde förstås inte på att det var rätta
anledningen, som han också sagt prostinnan, nej det var
bara som hon skapade sig inför prosten. Han hade
nog sport ett och annat från Åsen av Hannas bror
Kalle, han visste, att Frånse gått och sagt om honom,
att han skulle studera till präst och gifta sig med
en herrskapsflicka. Och där var knuten, tänkte
Magnus, för Hanna hon hade nog gått och haft sina
tankar för sig om vem hon ville ha. När hon så
trodde, att densamme inte var att tänka på, och när
den ginge Efraim saggade om att hon borde ta
Frånse, då hade hon gjort det i kvinnfolksaktig
korttänkthet och lättsinne. För kvinnfolk, di ser
allri till följderna av vad di gör, allra minst när
di ska giftas, och det är ju ändå deras område.
Allri så lite det går dem emot, så tappar di huvet
och rusar in i vad för elände som helst. Hur hade
inte fröken Petterson, hans egen mor, burit sig åt!
Han hade engång sett ett litet lamm rusa in i en
brinnande lagård, och han tyckte det var så likt
Hanna. Men när en nu vet hur lammena gör, hur
vette det då, att han inte tatt hand om na i tid?
133
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
