Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - 8. Ett oförvitligt hus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT OFÖRVITLIGT HUS
ningen, fast stackaren inte haft förstånd därtill.
Magnus for ut mot syndaren, som kom med sådana
underrättelser först när det var för sent, men i
själva verket förebrådde han sig själv att ha
övergivit henne och inte gjort mer än det enda matta
försöket att hindra skändligheten. Den lilla stolliga
lammungen hade han frälst, men Hanna hade han
låtit löpa. Han blygdes, så att han inte ville se henne
i ögonen bröllopsdagen.
Sedan Hanna flyttat från Åsen var glädjen inte
densamma av grannskapet. Förr kunde hon titta in
för att låna nåt eller traktera med en
råmjölkapanne-kaka, en kruka blod. På söndagseftermiddagen
tittade man in på Åsen och fick se en pratstund eller
man gjorde sällskap utåt vägarna. Med henne kunde
man tala om allt som hände hemma på gården.
Ibland fick man henne att lirka med farsgubben,
när han blett ifrån sig därför att man ville köpa
gödning från fabriket eller ta märren till
herre-gårn, där de hade ardennerhingst och betala tio
kronor för besöket. Nu så gjorde han förstås som
han ville till sluts ändå, men det var liksom inte
samma glädje med det. Fast han inte ville låtsa
om det så leddes han vid grymt efter Hanna. Och
värre blev det, inte bättre.
Prostinnan anade hur det stod till, och hon var
rädd att den svagheten hon engång botat honom
för skulle komma igen. Sedan hon väl ordnat det
så att lille adjunkten fått ta konsistorieskjutsen till
nästa pastorat med eller utan giftasvuxna döttrar,
så började hon tänka på att styra för Magnus.
35
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
