Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - 8. Ett oförvitligt hus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅSA-HANNA
Bästa räddningen var förstås giftermål. Engång då
han var nere och hälsade på, frågade hon: vad
tycker du om min Ida? Kunde inte hon passa att
bli mor på Nygård? Jag är då så nöjd med henne
så jag ville helst ha henne kvar. Men för gammal
vänskaps skull, så unnar jag henne åt Magnus.
Han skakade på huvudet och menade, att de
gamla var inte gamla nog för att lämna från sig
gården. Men prostinnan föreställde honom, att Ida
var så snäll och hygglig, så hon kunde nog sämsas
med gumman, och de kunde bo ihop och hjälpas åt
med jordbruket alla fyra. Ida hade bra hand med
djuren.
För Magnus var prostinnans mening näst Guds
ord. Om hon så föreslagit honom Kokemartina hade
han funderat på saken.
Han ville visst inte gifta sig, men han tog sig
en liten titt på Ida för prostinnans skull. Hon var
i allt Hannas motsats, liten vit och rund, pigg och
munter, hon pratade så att orden runnö ur henne,
men passade ändå sitt. Hon var
hemmansägaredotter, så att någon ståndsskillnad som kunde hindra
giftermålet fanns inte. Hon behövde inte tjäna för
den delen, men föräldrarna skickade henne till
prostgården för att bli lärd och duglig i alla sysslor.
Däremot var hon inte rik, hon hade nio syskon att
dela arvet med. För henne skulle Magnus som var
enda sonen vara ett särdeles fint parti, så att inga
svårigheter skulle möta, trodde prostinnan. Hon
nöjde sig inte bara med denna åtgärd. Det är
liksom om mor riktigt ville visa, att hon kan ställa
136
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
