Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - 8. Ett oförvitligt hus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT OFÖRVITLIGT HUS
byka eller ta opp potater, har inte fruen bruk för
en skäppa enebär om jag rår me å bösta?
Mor Katrina hade under tiden tvingat Efraim
att köra fru Liljelund till prästgården och Frans
kom skrattande ut med en fotogenkanna, som han
satte på skjutsen. Fader Efraim skulle vänta och
höra om fru Liljelund måste stanna, annars skulle
han ta henne med tillbaka på en smörgås.
All denna uppståndelse hade varit för mycket
för de gamla i stugelängdan, och mor Fia kom
upplinkande för att spörja vad som stod på.
— Och så bestod du dom fotogen till å föda barn
ve? sade hon hånfullt. Du måtte va säker på, att
du inte behöver nån själv!
— Men det är ju iust därför, försökte mor
Katrina.
— Äss, fnös den gamla, det vet jag visst.
Men när hon linkat ner igen, och mor och dotter
voro ensamma i köket, brast Hanna ut i en
förfärlig gråt, som hon sökte kväva mot mors axel.
Det kunde nog vara lite långt och tyst också på
Åsen om hösten, men aldrig förr hade det varit så
långa skumma kvällar, så mycket ljud i tystnaden,
aldrig något år hade hon på något annat ställe haft
denna skrämda känsla av att något var
närvarande i mörkret. Till de gamla i stugan
vågade hon sig aldrig sen det skumnat, åtminstone
inte ensam, hon fruktade de döda.
Men hon fruktade ännu mera Frans. Hur rädd
hon än var att ligga ensam om nätterna, när han
149
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
