Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - 10. Skiljovägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKILJOVÄGEN
fick veta i förtroende, det hade han ingen rätt att
yppa mot den biktandes vilja.
Men gamlefar var en slipad dialektiker.
— Jag har inget att bekänna, gualöv, sade han.
Men nyss så tyckte jag prosten sa, att bekännelsen
skulle efterföljas å gottgörelse, annars var den inget
värd. Vad hade jag då för nytta å en bekännelse,
som bara prosten hörde? Inte kunde prosten väcka
upp far igen? För sista gången, vill han gi mig
nattvarden ?
Prosten reste sig med ett starkare intryck än
någonsin av den gamles skuld.
— Nej, svarade han strävt, jag står inte till svars
för att ge dig nattvarden.
— Då ger jag Simelius en femma, så gör han
det, ropade gubben ursinnig.
— Det kommer väl den makt, som böjer ditt
styva sinne, svarade prosten sorgset i dörren. Och
vill du då sända bud efter mig, så ska jag komma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
