Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - 10. Skiljovägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅSA-HANNA
tvivlade på. För prästen kunde väl inte ändå
rannsaka hjärtan och njurar och bedöma vern som var
värdig eller ej ?
Prosten var dock van att tas med gamla syndare,
alltid långt värre än de unga, det hade han erfarit.
Han frågade gubben utan krumbukter rakt på sak
hur han hade det ställt med sitt samvete i fråga
om gamlefar, som dog här i stugan efter
åderlåtningen. Tänk på att ni står med ena foten i graven,
sade han och snart ska inställa er för den
rättfärdige domaren. Och lätta ert hjärta med ånger och
bekännelse.
— Ja, inte har jag alltid vatt som jag skulle, sa
gubben (mor Fia lade handen på klinkan för att
gå in), men nått nytt i den affärden har jag inte
å tala om, över det jag sa vid rannsakningen. Vi
förstod inte bättre än å koppa gubben, när han
nödvändigt ville.
— Om det är sant vad ni säger, svarade prosten,
så är det lyckligt för er. Men har ni nu återigen,
som jag tror, belastat ert samvete med en lögn, då
står er sak mycket illa, Adam Franson. Jag vill inte
säga några hårda ord till er, ty det gör mig ont om
er, när jag tänker på den vedergällning, som
väntar er.
Men gubben var hal och hård som en sten i
vattenbrynet, varken med mildhet eller stränghet
kom prosten någon vart med honom. Inte ens då
han till slut gjorde ett medgivande åt gubbens rädsla
för världsligt straff och förklarade, att vad en präst
178
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
