Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - 10. Skiljovägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKILJOVÄGEN
att prosten hälsat på i Mellangärden, och drevs nu
hem av förargelse och oro.
När han kom, stod Hanna i köket och skurade
knivarna. Med handen hårt knuten om stora
kökskniven mötte hon lugnt Frans’ mörka uppsyn. Hon
kände ett sådant hat i detta ögonblick mot honom,
att hon inte frågat efter om hon stuckit honom.
Hon kunde nu inte förstå, att hon varit så rädd för
att han skulle slå ihjäl henne, om hon inte skötte sig.
Vad hade det gjort, det var väl mö värre å leva.
Intill i går hade hon varit medbrottsling genom att
tiga och finna sig, själv hade hon ingen ond gärning
gjort, om hon också haft onda och fega tankar. I
går var det som hon tog steget över in i den onda
handlingens värld.
Ty att förmena gamlefar att lätta sitt samvete,
det var förvisso en skamlig gärning, rätt om han
inget straff hade att vänta efter döden, vilket nog
inte var sant, ty den pina hon känt i denna natt,
måste vara stigen upp ur underjorden, så
fruktansvärd var den. Hur gränslöst hon ångrat sig! Det
ögonblicket hon stod utanför gubbens dörr, det vai
hennes besökelses stund, och det hade hon gott
vetat fast hon låtsat för sig själv som hon intet val
haft. Då hade hon stått vid skiljovägen och med
öppna ögon gått åt orätt håll. Ack, om hon gått in
till gubben och sagt: bekänn, far, lätta skulden och
vad som än händer sen, så är det bättre för oss
alla. Skaffa brottet ur världen, så att sonsonen inte
behöver bära dess tyngd. Så skulle hon ha handlat.
Då hade Frans slagit henne i dag. Men det hade
Tgl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
