Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - 1. Branden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BRANDEN
kaffe med sig, det var ju bara ett udda tal mor
fyllde, men i alla fall. Men så kom en
handelsresande, som skulle ha middag, och Frånse hade
ställt ökehjälp för att plöja höstrågsträdan, så hon
hade både främmat folk och fä i maten. Inte blev
det någon resa av, inte. Hela dagen hade hon
väntat, att någon skulle fara förbi, som hon kunde
åtminstone ställa bud till mor med, men ingen hade
synts till. Och så hade klockan blivit sex och mer.
Det var just inget latmansgöra att vara husmor till
handelsmans — — —
Men om en hade kunnat ana något sånt, så hade
det väl ändå inte varit så omöjligt att komma i väg.
Herre Gud, och far, som ligger i sin värk, och bara
Ernst hemma! Hon ryckte upp sig, insåg
nödvändigheten att genast handla. Halvvägs in till byggnaden
mötte hon sin man.
— Frånse, ropar hon, jag får tvunget fara opp
te Åsen på stunnen, du ska si att det är far, som
tänt på med pipan i sängen, där han ligger.
— Då är det ändå så dags att rädda honom nu,
svarade Frånse. Jag har så mönna gånger gett an
snus, för att han skulle tugga hellre än röka, men
si det har allri passat. Om du bidar ett ögonblick,
så ska jag telefonera te station å höra om di vet nåt.
Frånse hade för ett par månader sedan fått
telefon inledd i kammaren innanför butiken. Det var
den första telefonen i den socknen, och han var
makalöst stolt över den och road som ett barn av
att bruka den. Här erbjöd sig ju ett lysande
tillfälle att stoltsera med telefon, och med en suck
195
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
