Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - 1. Branden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BRANDEN
under förbannelsen att göra ont, rätt där hon inte
ville.
Men det var en sak för sig. Det var inte stunder
att tänka på det dära nu. Bättre att försöka
grunna ut hur man bäst skulle ställa det. Äss
nu far var mö illa skadad, så fe man tvunget
köra in honom te lasaretten. Kanske han inte rådde
me å åka, utan en fe hämta ut doktorn. Kanske
han ingen doktor behövde. — Ble det begravning,
måste den hållas nere i Mellangårn, om huset var
bränt. Frånse skulle inte motsätta se det, nej sån
var han inte. Det värsta var, att hon aldrig skulle
kunna ta mor te se, så länge den elaka mor Fia
levde.–
Under dessa funderingar hade hon nått upp på
höjden, där vägen krökte och följde norra sidan av
Östersjön. Hon hade nu tjock skog mellan sig och
Åsen och såg icke mera något eldsken, ej heller rök.
Otålig smällde hon på märren med piskan, så att
hon gjorde en ansats att springa. Men hon visste
att det inte var husbonden, som höll piskan.
Nu äntligen kom en skjuts, hon hörde den, innan
hon såg den. När den blev synlig i svängen, tyckte
hon sig känna igen Vitamossens häst, med bläsen
och de vita framfötterna. Och minsann, var det
inte Kalle själv som körde och Lina som satt
bredvid! Tro om han redan fått in höet? Kalle blev
då för var gång man träffade honom alltmera stor
på det, nu hade han regnkappa. Han kunde inte
leva utan, kan veta, eftersom länsman och Frånse
hade lagt sig till med såna. Det var andra tag nu,
199
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
