Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - 1. Branden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅSA-HANNA
sen han blivit bonde på egen torva, mot den gången
då han slokörad kom ner till Mellangärden och
berättade för systern, att nu var Lina med andra
barnet och hon, Hanna, fe lov att tala ve Anders
Petter, så att det kunde ble giftermål av i rappet.
Inte ens han, så kronans karl han var, töre tala ve
gubben.
Men tänkana me, att de körde så lugna därifrå,
när det brann hemma, det var då ett besynnerligt
folk. När de båda skjutsarna närmat sig ännu ett
stycke, såg hon, att Lina hade i famnen ett bylte,
som liknade ett barn, och nu hörde hon klart hur
det kved och jämrade inne i schalarna. Nu hade
Lina, den Herrans tafsan, förstås inte sett bättre
upp än att hon låtit en av sina ungar bli bränd! Folk
är som de inte vore kloka, tänkte hon vredgad.
— Hur bara är det? skrek hon, har I varit
hemma? Är det Sigrid, som är bränd, eller Tea?
— Ingen å våra, ropade Kalle, det är Ides flicka
i Nygård. Hon är så flådder, så det är inte vetigt.
Men hur bär de te, att du far opp ensam så här
dags, det är ju kväller. Mor hon vänta de hela dan.
— Vi så ju att det brann, svarade hon. Vart ska
I ta vägen med flickan?
Åkdonen hade nu kommit sida vid sida. Hanna
körde av vägen, hoppade ur och kom fram till de
andra.
— Fly me flickan, sade hon kort, och gav sig inte
tid att fråga närmare om branden. Å Herre min
tid, är det lilla Karin!
Kalle och Lina berättade samtidigt, att de varit
200
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
