Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - 1. Branden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅSA-HANNA
natt. Vad Nygårarna angår, så kan di ha at, när di
lämna ungarna ensamma. Och det uttryck av
ömkan, som förmildrat hennes ansikte, medan hon
skötte barnet, försvann med ens.
— Men om jag begripe offör du ska resa opp nu,
sade Lina, när det inte var hemma till ert, som det
brände ?
Hanna var redan uppe i sin vagn och hade fattat
tömmarna: — Jag ska si te mor, sade hon. Inte
ett ögonblick tvekade hon om att fortsätta. Hon
skulle minsann till Nygård, där hon inte varit sedan
hon gifte sig, och se eldsvådan på nära håll. Nog
ville hon också vara till hjälp, om hon kunde.
Men så farlia brått som förut hade hon inte, och
lät märren gå vägen i sin egen behagliga takt, medan
hon blev borta i tankar.
Hur underligt det kunde vända sig här i världen.
När hon hörde, att det var Nygård, som brann,
tänkte hon medsamma: Gudskelov, att det inte var
värre! Och ändå kunde det så lätt ha hänt, att det
varit henne branden gjort till husvill och berövat
allt vad hon ägde i världen. Hon kunde stått och
sett i förtvivlan på sitt brinnande hem i stället för
att som nu helt storslaget komma åkande med hjälp.
Om bara Magnus fått å se att sä ett endast ord,
innan han reste på skolan! Varför teg han? Men
det lönade sig väl inte a grunna över, det var väl
så utsett, att det skulle gå som det gick.
Kalle hade låtit förstå, att brandförsäkringen inte
var betald, så att Magnus och Ida miste allt vad de
ägde och hade. Måntro Magnus kom ihåg, undrade
202
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
