Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - 1. Branden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BRANDEN
på hemväg, när de märkte, att det började osa
brandrök bortifrån Nygård, och då hade de kört
framom. När Ida fått syn på skjutsen, hade hon kommit
farande me flickan och bett Lina ta henne och
köra ner na te barnmorskan, ifall hon hade nån
salva eller nåt. — Far, han är skicklig me sånt,
hade Lina sagt, men bevars, Ida hade inte
förtroende till en sån gammal som Anders Petter, det
skulle vara studerat folk som barnmorskan, som
lärt i sta och hade redig medusin från abeteket.
De hade talat en god stund både om flickan och
branden, innan Hanna, upptagen av barnet, tycktes
få klart för sig, att de var Nygård, som brann, och
inte Åsen. Just nu gjorde det inte något intryck på
henne.
Tvååringen var illa tilltygad, hudlös på hakan,
ena kinden och armen. Hennes lilla runda ansikte,
så likt Idas, var svullet och rött av skrik, och
tårarna hade plöjt fåror i sotet. Ullschalen, som virats
om henne, klibbade fast i såren, när Hanna började
lossa på den.
Och det ska vara prostinnans skatt, som bär
se te så, tänkte Hanna, medan hon med hårt
sammanpressade läppar började badda med sitt
line-ment och vira om rena trasor. Slutligen lämnade
hon barnet till Lina och avbröt Kalles berättelser
om Nygårds brandförsäkring: — Kör nu så bra I
kan, sade hon. Men kör ner te Mellangärden och
lämna flickan där åt Hilma. Sen köre du, Kalle, på
ögonblicket efter fru Liljelund. Hälsa Hilma frå
me, att hon får sitta oppe, te jag kommer hem i
201
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
