Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - 1. Branden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅSA-HANNA
Eldens sus och dån överröstade vagnshjulen, och
folket på gårdsplanen var ivrigt sysselsatt med att
vinda upp vatten och langa bort till Magnus. Han
stod på en stege, som var upprest mot lagårdsväggen
och riktade en liten tanig slang upp mot taket, där
det brann och svedde så smått. Utan att förspilla
någon tid med att gapa på de arbetande, ledde
Hanna undan hästen ett gott stycke och spände
från, satte på grimma och band den i hagen vid ett
träd. Så gled hon ur den snygga överkjolen och
skyndade i underkjolarna hän till de andra, så fort
hon orkade. Egentligen så angick det ju inte henne,
att det brann, men skulle en släcka, så skulle det väl
ske med besked och inte så drönigt som nu. Och
hon kastade sig med våldsam iver in i arbetet. Hon
skulle sätta liv i dem! Hon tog brunnsstången ur
händerna på bror Ernst, och körde ner den med
en sådan fart i brunnen, att ämbaret smällde mot
vattenytan.
— Ge de hem efter sprutan vi har hemma på
vinden, befallde hon kort.
Ernst muttrade lite om ge de hem själver, men
hur det var så lydde han. Närmast intill brunnen,
lortig, reven och dan, stod Ida. De båda kvinnornas
händer snuddade vid varandra, när Hanna hällde
vattnet ur brunnsämbaret i hennes spann, men de
sade icke ett ord. Ida var fullständigt borta i den
kroppsliga ansträngningen, hade ej ens tanke för
om den var lönlös eller ej. Om landshövdingen eller
biskopen kommit och börjat vinda vatten, hade hon
inte fäst sig vid det.
204
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
