Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - 1. Branden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BRANDEN
Först när lågorna på lagårdstaket åtminstone för
stunden tycktes dränkta eller fördrivna och alla
rätade på sina värkande ryggar, strök Ida håret ur
ansiktet med aviga handen och vände sitt svettiga,
sotstrimlade ansikte mot Hanna.
— Mötte du Kalle? frågade hon.
— Jo, nog gjorde jag det.
— Levde flicka?
— Jo, nog levde hon, men det var illa dant med
henne.
— Såg du påna, tror du hon kan komma se?
— Det ska vi väl tro. Men var det vetigt, att sno
in na i schalar och inte smörja varken med grädde
eller smör?
— Var skulle jag tat smör eller grädde ifrå?
För resten så blir en ju så ifrån sig. Vi trodde rakt
att lagårn skulle bränna den med. Jesus, jag tror
att ryggen går tvärs å.
— Det var ju en farlig olycka. Men I har väl
försäkrat, försökte Hanna höra sig för.
Ida såg sig om för att utröna, om någon hört
Hannas ord.
— Jo, nog hade vi det alltid, sade hon lågt. Fast
jag har då hört folk sä, att det är mest bedrägeri
med försäkring, en får sällan ut de en ska. Hon
rös till ofrivilligt och tänderna klapprade mot
varandra.
— Svitten kyler, när en inte arbetar, mumlade
hon.
Hanna lämnade hastigt sin plats vid brunnen,
205
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
