Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - 1. Branden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅSA-HANNA
gick bort till sin vagn och hämtade Frånses
konjaks-plunta, bjöd Ida dricka ur locket och sade så högt:
— Är de nån annan, som önskar ta en klunk å
styrka se?
Det var som om Magnus först nu märkt Hanna.
— Nä si, är du rätt hitkommen, Hanna, sade
han, det är inte ofta en får se de på Nygård.
Konjak? Nä, tack, inte för mig, jag har brasa här
som värmer, och han pekade med armbågen på det
brinnande huset, ett försök att låta katig.
Nygårds dräng och Johan, Hannas näst äldsta
bror, kommo fram och anmälde sig till konjak.
Drängen fick, pojken också, men helt litet.
— Jaså, du ska inget ha du, Magnus, ella så
är det nog inte slut med arbetet än, så länge
som–-
Ett väldigt dån slök hennes ord. Den sista
väggen, som ännu stått upprätt, störtade in, i första
ögonblicket kvävande lågorna, som strax därpå blott
reste sig än värre. Magnus, som gått alltför nära,
hade fått ett våldsamt hostanfall av röken och
förmådde inte tala. Han blott tecknade att man skulle
börja arbetet på nytt och gick själv bort till sprutan.
Men strax därpå ropade han bort mot Hanna:
— Jag tror jag ankar påt, fly me pluntan med
handelsmans fina konjak.
Hon gick fram till honom: — I har väl inga
kreatur i lagårn? frågade hon.
— Nej, di var då gudskelov utsläppta så när som
på en so, som ska grisa.
206
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
