Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - 1. Branden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BRANDEN
— Sinka de då lite, bad Ida, tydligtvis mycket
nöjd över löftet. Så sprang hon bort till Magnus,
som ännu stod där med skorna i handen.
I den nattliga skymningen kunde Hanna inte se
de båda makarnas ansiktsuttryck, men hon såg
kvinnans skygga hållning, medan hon stod där och
hastigt, på vederbörligt avstånd gav mannen en
upplysning, hon såg mannens plötsliga vreda åtbörd,
så kom Ida springande bort mot vagnen. Hanna
förstod vad som hänt lika bra som om hon hört
varje ord.
Undras om det nånsins blir bra mellan dem
efter detta? tänkte hon och smålog elakt.
Ida hoppade behändigt upp i vagnen.
— Nu är vi färdiga, sade hon, och de åkte bort
från den brända gården utan att se sig om.
Strax därpå var Magnus ensam. — Dra åt
helvete, röt han ursinnig åt drängen, när han frågade,
om han fick gå och lägga sig. Nu har jag inte mer
ägodelar än jag rår med att vakta di själv.
De små barnskorna slängde han in i glödhögen,
på marken låg Idas brudpsalmbok, där hon sagt att
hon hade kvittot, nu fick den åka efter. Det lättade
något, men inte tillräckligt, han började leta efter
fler saker, som kunde vara Idas, men slängde dem
åter ifrån sig. Tröttheten hade kommit på engång,
som ett slag över hjässan. Mittpå gården stod
soffan, som utgjorde hans äkta säng. Han drog av
locket och kastade ner sig på de omstjälpta
sängkläderna. Med händerna under huvudet stirrade han
upp i himlen. Att det var s å högt ditupp ändå,
213
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
