Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - 1. Branden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BRANDEN
ungarna nåt, sa hon. Då gick han själv från lass
och allt och hörde hur hon trätte över honom ett
långt stycke. Men när han kom hem, hade äldsta
flickan på sex år hällt fotogen på spisen och sprungit
och gömt sig, när det började ta eld i köksgolvet.
Om han dröjt ännu några minuter, så skulle lilla
Karin inte ha stått att rädda till livet.
Och så till råga på allting hade hon försnillat
brandförsäkringspremierna. Det var dumt, men det
var också nästan djävulskt. Det var honom omöjligt
att fatta hur hon kunnat handla så. Vem var hon,
denna kvinna, som han gift sig med så gott som
okänd och alltjämt inte visste mycket om? Här
hade hon ändå gått i hans hus och arbetat från
morgon till kväll, fått fyra barn och stretat med
sina sysslor in i sista minuten, tagit dem åter åtta
dar efter ungarnas födelse, trätt lite emellan och
hållit på sin mening, enrakig som den onde, men
annars inte så värst. Han mindes hur hon för några
timmar sedan stått framför honom och bekänt. —
Jag tyckte det var onödigt att försäkra, för jag
trodde inte, det skulle hända nåt. Jag tänkte du
gjorde det bara för att det var nymodigt. Far, han
hade aldrig försäkrat, han. Ja, detta var en slags
förklaring, men ändå förklarade den ingenting.
I de sista förvirrade föreställningar, som sömnen
skickade framför sig, blandade sig den bitande
ursinniga suggans bild på ett hemskt sätt med
hustruns.
Vid första fågeldrillen vaknade han igen och såg
sig förvirrad omkring utan att kunna fatta varför
217
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
