Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - 2. Begravningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅSA-HANNA
nu, kom bara i dispyt med prästerna och förstörde
alla möjligheter för sig med flit. — Fröken är ju
en riktig frifräsare, en rationalist, sade de, hon
försvarar t. o. m. Ritschl. Sen var det, som om hon inte
funnits till som kvinna för dem. Annars voro de
minsann så förfaseligt nogräknade, brukade mor
säga, när hon kom från ett prästmöte, där hon
träffat deras fruar. Dessa små länsmansdöttrar och
komministertöser, tyckte mor med en fnysning, nu
voro de något till viktiga och frågade, om inte
fröken Mossbäck hade fästman — i Stockholm.
Eller är hon kanske för självständig för
äktenskapet? — Stackars mor!
En tung suck väckte upp Lena ur hennes
funderingar. Det var mor Katrina förstås, den
gudfruk-tiga människan, betryckt som vanligt. Ack om
jag en enda gång fick se en gudfruktig människa,
som skrattade och var glad! tänkte hon med en
uppstigande känsla av otålighet. Om jag hade det
så fint ordnat för mig som de, nog skulle jag vara
munter, det tror jag. Men hon ångrade sig snart,
då hon på sina förfrågningar om Efraim hörde, att
han inte varit ur sängen på två år, alldeles
för-krumpnad av trälevärk.
Fader Adams begravning för två år sedan hade
varit storståtlig, men mor Fias var liksom på trots
mot hennes sparsamhet ännu präktigare. Och ändå
hade hon sagt, när det började att lida, att ja sär
de, Frånse, ö inte så möt på me, gamla skrå, som
I gjorde på far, för jag får ändå ingen glädje utå
at, bara förargelse.
232
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
