Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - 2. Begravningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BEGRAVNINGEN
— Leds du vid etter an? Jag tycker inte han
ser mö gladare ut i dag, fast han får träffa de.
— Du kan väl veta, att han har sitt att grunna
på. Varför kan du inte köpa hans skog?
— Därför att han vill ha dubbelt så mycket för
den som den är värd. Men om det rätt funnes någon
som ville ge det priset till sitt eget ogagn, så räckte
inte pengarna ändå till att bygga upp huset i dessa
dyra tider. Det blir så god gröda i år, så folk
kommer inte att vilja arbeta annat än för grova
pengar, för di får brö ändå. Nä, du Ida, nåt hus
får du inte varsken te hösten eller våren.
— Ja-så, det var inte mera med vänskapen, sade
Ida med en missnöjd min och vände honom halvt
ryggen. Han kunde inte avgöra om missnöjet var
falskt eller äkta. Hade han sett rätt, så hade hon
trivts väl i Mellangärden och inte haft så brått att
komma upp till Magnus och Nygård igen.
— Jo så mycket är det med vänskapen, att jag
vill ha de kvar, Ida, sade han. Och jag ska nog göra
mer för de, än du kan begära eller tänka, som det
står i kakesen.
De bytte en snabb blick, och Ida blev blodröd.
Utan ett ord till svar, slank hon in genom
stugedörren.
Frånse gick långsamt därifrån, det var sökent att
inte se henne, om också bara för en liten stund.
Ovanligt trivsam och begriplig människa, tänkte
han. Och så är hon så gla och rolig, så en
kommer i humör bara en sir na. Det är en som kan
239
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
