Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - 2. Begravningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅSA-HANNA
mycket pengar utå varenda dollar, när en kommer
hem
Under middagen hade Anders Petter lyssnat till
handelsmans myckna tal om de goda förtjänsterna
över i Amerika just nu, och han hade haft en aning,
som han låtit gå igen, att talet siktade åt Magnus.
Nu stod det fullständigt klart för honom, och med
en viss förskräckelse betraktade han Magnus, som
så villigt lät sig bruka till delaktighet i olyckans
fullbordan. Utan mycket hopp om att kunna ändra
hans beslut, började han dock att lirka med honom.
— Det är nog sant, sade han, att det blir pengar
av di dära dullerna. Men att det blir nån välsignelse
av di, det har jag då aldrig varsnat. Se jag ska sä
de en sak, Magnus, jorden, hon tycker inte om att
man reser ifrån na. Hon är uthållig själver, men
hon vill också, att en ska hålla vid. Tror du, att du,
kan få nån att sköta gården på ett par år, som
känner na och vill na väl som du? Och då ska du
se, att om du kommer hem, så är hon blen så avig
och främmad, så du känner inte igen varken henne
eller djuren.
— Jag tänkte å tala ve Ernst på Åsen att tas
med na, sade Magnus. Inte tror jag att han skulle
vänja det av med att växa, precis. Och Ida själv
fick väl titta till sitt. För resten så kan en väl vilja
komma ifrån och se lite annat nån gång, innan en
blir för gammal.
Det var verkligen så, att det ursprungliga
ändamålet med resan icke längre var den enda
drivkraften. Ända sen brandnatten, då han legat och
242
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
