Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - 2. Begravningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BEGRAVNINGEN
skådat upp i molnen och sett dem draga förbi, hade
han längtat bort utan att veta varför eller varthän.
Nu med ens hade, tack vare handelsman, hans
längtan fått ett mål: Amerika. Det föreföll honom
obegripligt härligt att få komma långt bort, få se
något annat än Ljungh eda, att få vara en fri
arbetare långt bort från hustru och barn och brända
tomter och inteckningar... Och så ändå veta, att
man hade en egen torva att återvända till, när man
blev trött av att vara hemlös ...
— Jaja, sade Anders Petter, det är sög oro i
blodet, när en är ung. Jag som är gammal, jag har
lärt att jorden det är bästa trösten och tryggheten
i denna vanskliga värld. För det vet en då säkert,
att den är det meningen en ska bruka. En är född
till det och lärd opp till det, och en sir vad det blir
å at. Har en det ledsamt och svårt, så en tycker
en inte vill ve at mer, och så en går i jorden och
arbetar, så kan en alltid tänka som så: att när jag
nu plöjer denna trädan eller spekar dynga eller
sätter potater, då gör jag mitt i all ovisshet och
bekymmer ändå det som är mitt utsedde göre. Och de
lugnar så gott. Men jag tro inte en kunde känna
detsamma, om en ge se långt bort och följde bara
sin egenmäktiga vilja.
Magnus svarade inte alls på detta, han hade för
mycket aktning för kommunalordförarn för att säga
emot, men han lät sig heller inte övertyga. Det är
nog någon skillnad att vara Stockholmsbarn ändå,
tänkte han.
— Vill du ta opp ett lån te å bygga hus för, om
243
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
