Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - 2. Begravningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅSA-HANNA
Men Ida har ju inte ett skapandes grand annat
att ta se te än si efter barnen, när hon varken har
gård eller djur eller kara i maten.
Magnus förklarade genast, att Ida hade tänkt
sig att gå bort ibland på dagsverke, för att förtjäna
en slant. Ernst, som skulle taga gården, var inte
skyldig att ge henne några reda pengar, sen han
betalt räntor och skatter, han skulle bara ge henne
säd och potater och en gris om året och ull och lin.
Så ville hon ha till kaffe och socker eller annat
sogel, så fick hon förtjäna det själv. Det hade hon
gått in på.
— Det har jag inte visst, sade Hanna. Jo, nog
ska vi se efter barnen, när hon är borta. Vi är ju
tre fruntimmer på gården och Katrina Johanna är
det fjärde.
— Tack för det löftet, Hanna, sade han och kom
upp tätt vid hennes sida. Tänk så underligt det kan
vända sig: att våra barn skulle växa upp ihopa,
alldeles som vi gjore. Rakt som sösken. Hon hörde
på rösten, att Magnus verkligen var rörd och
tacksam och med detsamma fick hon lust att göra honom
lite förlägen.
— Adam höll bröllop med Karin i går, och
Katrina Johanna vigde. Det gjorde aldrig vi.
Detta samtal var deras egentliga farväl. Själva
avresan blev kort och brådskande. Magnus hade
tillbragt sista natten nere i stugan hos Ida. Tidigt
en regn tjock morgon kommo de in tillsammans i
köket, där Hanna satt fram smörgås och kaffe.
248
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
