Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - 4. Consummatum est
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CONSUMMATUM EST
Därmed slocknade solljuset, dörren var åter
ogenomskinlig och förstugan mörk, men
därinnanför hördes steg.
— Vem är det, som står och gapar därute?
Dörren flög upp, Frånse kom ut och tornade på
Hanna.
— Vad vill du? Vad fan springer du här och
nosar för? Dra åt helvete!
Hon svarade icke ett ord, det hade blivit svart
för hennes ögon, när synen försvann, nu stod dörren
öppen, men där var sig inte likt därinne, farfars
lik var borta, där stod en flyttelår på golvet, på den
var mat uppdukad, hennes egna barn sutto på
sofflocket och tuggade karameller, så att det krasade.
— Barnen, viskade hon.
— Ja, det var klart. Det var förstås för att hämta
barnen, som du stod här och lyssna i farstun!
Men barnen hade nu fått syn på modern, skamsna
och skuldmedvetna hasade de ner från sofflocket
och kommo fram till henne. Ida syntes inte till,
men plötsligt slängde hon upp dörren från köket
ut till farstugan och blev stående på tröskeln med
händerna i sidorna. Hon hade väntat att få se Hanna
vild av ilska, men när deras ögon möttes över
barnens huvuden, rymde Hannas endast smärta, och
Ida läste i dem ett uttryck av medlidande, som
fullständigt förvirrade henne. Hon kunde ju inte
fatta, hur den andra, förkrossad, led med alla som
blivit förledda att begå onda gärningar i denna
värld, där inga gärningar kunna dö.
19. — Wägner, Åsa-Hanna. 289
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
