Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - 5. Inom natt och år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅSA-HANNA
V.
Inom natt och är.
Prosten Elias Mossbäck skulle dö. Han låg till
sängs och sov mest, dag och natt, vaknade upp
någon gång, log och frågade: — Hur vetter det,
att du sitter här fåfäng vid sängen, Lovisa?
— Därför att du är sjuk, Elias, svarade hon
snyftande.
— Denna sjukdom är icke till döds, sade han,
utan till Guds förhärligande, sörj inte så som de
där intet hopp hava.
Snabbt spreds i socknen nyheten, att det inte
väntades efter prosten, och att fröken Lena skulle
hämtas från stationen.
Gummor, som sutto i små stugor inne i skogania,
kommo i rörelse och syntes linka vägarna fram,
ett säkert tecken på att något hänt eller skulle hända.
Kokemartina, den främsta av dem alla, låg i sin
säng lik Döbeln tärd av plågor, då hon med ens
fick som en stöt i kroppen, ställde sig på sina ben,
strök medicinen av bordet, klädde sig, släckte i
spiseln, sköljde av trebenapannan, vände den med
huvut neråt, låste stugan och travade åt bygden, icke
blott för att spörja nytt, men för att själv ingripa
i händelsernas gång. Fruktan att hennes rival, barn-
290
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
