Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - 6. Brevet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅSA-HANNA
jag inte det, nu tar han av och går till skomakarns!
Vänta här, fröken, jag måste si, när han lämnar av
brevet. Hon försyann snabb och tyst mellan träden,
och det dröjde så länge, innan hon kom tillbaka, att
fröken Lena var betänkt att gå hem i förtreten.
Det började att skymma, marken styvnade, och
vinden blev kall. Hanna kom tillbaka så tyst, att
fröken flög till, när hon rörde hennes arm bakifrån.
— Kom, sade hon blott, ts krasa inte sönder
isen, det hörs. När de voro ute på vägen och hunnit
förbi vägskälet, sade hon kort: Det var Liljelunds
lycka, att jag kom två minuter för sent.
— Och Hannas med, tänker jag. Men Hanna
tänkte väl inte slå ihjäl honom, det såg nästan så
ut på uppsynen, när Hanna fick honom i sikte.
— Nej, sade Hanna, inte slå ihjäl, men röva.
— Vad då?
— Brevet! Från Magnus! Liljelund gick
en-koms ärende med brevet till Ida, han var rädd att
barnmorskan skulle få tag i det, förstås. Ja, det
är vad hon har trott hela tiden, fast vi aldrig
kommit på han.
— Ja, det är väl inte så gott att veta, kära
Hanna.
— Veta! Jag så hur bå Frånse och hon kom ut
emot honom och fick at. Om Frånse varit hemma,
hade han lämnat det till honom, men nu måste han
gå ända fram. Men nån ska väl finnas som ska
kunna få bukt på dem, ora inte jag kan. Hon glömde
i sin upphetsning, att hon härmed satte fröken Lena
in i sina hemliga sorger. Kära fröken, bad hon för-
318
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
