Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - 9. Lukefärdigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅSA-HANNA
eller pengabekymmer, medan han själv stod där lika
okunnig som en fånge som slipper ut ur sin cell.
— Ajö, sade han kort och reste sig för att gå bort
till skomakarns och ta reda på själv om det var
något sattyg i görningen. Hälsa Frånse. Han är väl
ute och gör stora affärer som vanligt.
— Magnus, sade Hanna brådskande med ett sista
försök att slippa ifrån att säga honom hur det var
redan denna kväll, när han kom hem trött efter sin
långa färd, Magnus, det är för sent och för skumt
att gå te skomakarns i kväll. Där sover di allihop,
och du bara skrämmer di. Om du vill ligga i stuan
i natt ska där bli i ordning i rappet–-
Magnus stannade förvånad. Hans aning att något
hänt, som hon ville spara honom för, växte till nära
nog visshet
— Nej, tack ska du ha, sade han kort, inte är
det senare, än jag kan komma hem till mitt. I
detsamma öppnades dörren intill kammaren, och Hilma
stack in huvudet. Magnus kunde inte se hennes
ansiktsuttryck, men han uppfångade skräcken i det
utrop hon gav till, när Hanna upplyste, vem den
främmande var.
— Jag hålls just och be han, sade Hanna ivrigt,
att han ska stanna här i stuan över natten, så kan
han ju ge se hem i morn bitti så fort det bier ljust.
— Jag ska bädda, sade Hilma och ville genast ge
sig av.
Magnus skrattade kort.
— Bädda inte, sade han och tog upp sin lilla
nattsäck från golvet. Jag har sinkat me för länge
362
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
