Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - 9. Lukefärdigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅSA-HANNA
— Hon kunde ha gett me den godvilligt,
mumlade Frånse, den var min.
— Lägg nu ifrå de din, så lägger jag ifrå me
min, sade Magnus. Vi har hatt nog å at för i kväll.
På skrivbordet, ja. Båda revolvrarna lades med en
samtidig smäll på bordsskivan.
— Gå efter Hilma, sade Hanna. Men det
behövde de icke. Just som de lagt Hanna på soffan,
tittade Hilma för andra gången denna natt genom
dörren, med en uppsyn som om hon stuckit sitt unga
huvud mellan dödens käftar.
— Frun råka å tappa revolvern, sade Frånse.
Flickan lyssnade icke, hon störtade fram till Hanna
och kastade sig på knä framför soffan.
— Lipa inte, sade Hanna, vatten.
— Var tog det? frågade Magnus med hotande
stämma.
— Det är inget farligt, svarade Frånse späkt.
Oppe i överarmen tro jag. Ja sa åt henne att släppa
revolvern.
— Det är väl bäst jag går efter barnmorskan
me samma, sade Magnus, hon är ju nästan som
en fältskär.
— Inte behövs det, fräste Frånse orolig. Vi
lägger brännvinsförband. Och så far jag in me na
i morgon te doktorn, så behöver det inte komma ut
i hela socknen. Nå va står du här och lipar för,
Hilma, ge de å ut efter linnetrasor, brännvin har
jag i skåpet. Magnus stod oviss. Även han kände
en obestämd ovilja mot att dra hit fru Liljelund
och göra uppståndelse mitt i natten. Men om det
374
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
