Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - 10. Sköna Hamnar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKÖNA HAMNAR
Hon kunde minst väntat att han skulle slå henne
fördärvad och sen sparka ut henne ur huset att
stryka omkring vägarna, till dess länsman satte in
henne i häkte för farmors medusin. Och i stället
kom han till henne, som ingenting hänt och bad
henne gå och muta Snabben, medan han själv muta
länsman.
Han missförstod hennes utrop: — Du tror
förstås det är för jag vill komma åt att gå te Ida,
sade han, viss som han var att här var roten till
Hannas galenskap, men jag sa bara sä de, att henne
får Magnus ta igen bäst han gitter. Nog vårar jag
i alla fall d e mer ändå än Ida, tillade han, inför
Hannas av förvåning nästan förstenade ansikte.
— Tro du då att ja har gjort allt de jag har
gjort bara för å springa å släta överat nästa dag?
frågade hon.
— Ja, men när ja sär de, att jag skiter i Ida.
Frånse höjde hotande rösten, och hon visste, att
om hon stod emot honom i detta stycket, så skulle
ursinnet komma hon väntat på. Sitt inte här å glo
på me, fortsatte han. Lägg de här på soffan ett
bete, så ska jag nog väcka de, när det bier tid att
gå te Snabben.
— Får jag gå ut i köket etter lite vatten?
frågade hon. Jag tror jag svimla, om jag inte får en
droppe vatten.
—- Ska du inte heller ha de lite konjak? frågade
han, sysselsatt med en flaska borta vid hörnskåpet.
Hans ton var vänligare nu, han trodde hon hade
gett me sig.
387
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
