- Project Runeberg -  Berättelser /
59

(1876) [MARC] Author: Albrekt Segerstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

_ f>9

sin plats och gjorde ett nytt anfall; slaget snuddade
blott vid Olas axel, men sjelf fick Sven det andra
slaget, som gjorde honom litet vimmel kan tig och kom
honom att vackla ett par steg. Men Ola tog, berättas
det, ett par steg tillbaka och utbrast:

’Det var f-n! Det har då aldrig händt mig förr,
att någon stått för två af mina slag! Du var en bra
karl, du; dej vill jag inte göra något illa! Se här har
du min näfve!’

Och händerna slogos tillsammans; det vardt slut på
striden, och de båda voro från den stunden de bästa
vänner. Ola är nu gift med Svens syster. Låter det
ej som en bit vikingasaga, förstås om jag kunde
brodera ut det litet bättre och ej hölle mig till enkla
sanningen?

Från den tiden fick Ola vara temligen i fred.
Sedan han blef bekant med Sven Åsens syster, ledsnade
han också vid lifvet i skogen, och då
skogvaktaresysslan i detsamma blef ledig här vid bruket, fick handen
och gifte sig. Dessförinnan hade han dock att utstå en
täflan mot en medfriare. Penne, en liten karl och för
öfrigt skräddare till yrket, kunde dock ej reta Ola till
vrede. Men en gång, då lian för mycket frestat vår
väns tålamod, tog denne honom i kragen, höll honom
så på rak arm framför sig och dansade på detta sätt
vermlandspolska med den ursinnige, sprattlande
skräddaren, allt under åskådarnes hejd lösa munterhet. Från
den stunden gick denne medfriare e] längre i vägen
för Ola."

Knappt hade denna berättelse blifvit afslutad, förrän
vi från sjöstranden hörde Ola ropa, att ekstocken var i
ordning för vår hemfärd.

Snart gledo vi hän öfver vattnet, framförda genom
skogvaktarens kraftiga armar.

"Nu har jag berättat ett par historier om dig Ola,"
upplyste inspektören.

"Spektorn har väl inte målat till mig värre än jag
är heller," svarade skogvaktaren skrattande. "Var lugn
för den saken du," svarade inspektören. "Jag kan ej

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:11:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/asegber/0063.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free