Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60
sätta ihop några romaner, eller dylikt, utan talar bara
om, hur det är. Men efter jag nu kommit i farten,
skall jag kanske tala om det, som jag bort begynna
med, nämligen början, det vill säga Olas och min
utvandring från Fryksdalen. Derunder tilldrog sig
visserligen ingenting märkvärdigt; men för den, som nu
färdas öfver de vackra Frykensjöarne, der i våra dagar
ett halft dussin ångbåtar gå fram och åter, kan det vara
roligt att höra, huru det såg ut för blott omkring tjugu
år tillbaka.
Äfven dä gick en ångbåt fram der, och han bar
intet mindre namn än "Esaias Tegnér," samt fördes af
en hedersman, nu gammal vorden, som ännu bor qvar
vid sjöns stränder. Denne gubbe kan litet af hvarje;
bland annat spelar han väl flera instrument, och är ej
ens af Lasse Vesterdal öfverträffad som konstnär på lergök.
Musikaliska instrument af hvarjehanda slag funnos
derför alltid om bord, och den danslystna
vermlandsung-domen fick ej sällan "taga sig en sväng" efter
kaptenens musik. Så hastigt framåtgående var just ej den
store skaldens namne. Ibland, då man var hågad att
gå i land en stund på de vackra stränderna, gick detta
mycket väl för sig, om man, talte väl vid gubben.
Hvad i ali verlden skulle man brådska för i dessa
tider? Denna "Esaias Tegnér" hade också sin "Fritiof,"
som visserligen liksom sin namne, bidrog att skaffa
Tegnér inkomster, men som deremot på intet annat
sätt befordrade sin pappas framgång utan tvärtom.
"Fritiof" var nämligen den ångbåten åtföljande lastpråmen.
Då Ola och jag foro nedför Fryken och i sakta mak
hunnit till bron vid Sunne, satte sig "Fritiof" på tvären
och stannade på grund. Kaptenen tog saken lugnt,
såg en stund på den lika lugna lastpråmen, hemtade
en klarinett. från hytten och blåste: "Fritiof, din
dårskap jag aldrig förlåter." När vi slutligen hunno till
sjöns södra ände, der vi skulle gå utaf, så var det ej
"Fritiof," utan Ola der, som på sina axlar på en gång
bar i land två andra utvandrare, hvilka, till följd af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
