Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 BARNDOMSÅR PÅ HELGERUM.
sitt barns gryende fantasi söka näring av sagor i samband
med upplysningstidens sätt att se.
Över vanliga mått både i intelligens och i viljekraft,
var Sophie Hoppenstedt även musikaliskt begåvad. Då
bergsrådet Cederbaum 1768 byggde Helgerum, hade han,
sin fru till behag, låtit i våningen en trappa upp inreda
en ännu bevarad rund musiksalong, som går upp genom
andra våningen och i höjd med den är försedd med ett
smalt kringlöpande galleri. Här levde den unga flickan
lyckliga stunder i tonernas värld. »Då jag kom hem
och slog första accorden på det här gudainstrumentet»,
berättar hon en gång i tjuguårsåldern, »tyckte jag, jag
lyftes ett stycke från jorden.»
Då Sophie Hoppenstedt skrev dessa ord, hade hon dock
icke längre sitt hem på Helgerum. Vid aderton är hade
hon förlorat sin älskvärda avgudade mor, som blott var
trettiosex år gammal, och året därpå, i maj 1819, hade även
hennes far hastigt bortryckt av ett slaganfall, lagts i graven
på Westrums högt belägna, lummiga kyrkogård, ej långt
från fädernegodset. Sorgerna hade kommit slag i slag.
»Det är helt och hållit emot mitt lynne at förutse något
ledsamt», skrev den unga flickan ett år efter sin fars död;
»jag kan det omöjligt, utan skrattar, till dess slaget träffar
mig, — sedan skrattar jag ej så snart igen.»
Hur djupt de bittra förlusterna än gripit in i Sophie
Hoppenstedts liv, skulle det dock ej dröja länge, innan
hon med ljusa förväntningar såg framtiden i möte. Till
Hellinge gärd i Småland, där hon och hennes enda, fyra
år yngre syster Amelie tills vidare funnit ett hem hos de
båda rika arvtagerskornas förmyndare brukspatron Claes
Stedt, kom i mars 1820 i friareärende en man, som förstod
att helt vinna hennes kärlek och förtroende. Det var
majoren vid Livgrenadjärerna friherre Eric Leijonhufvud.
Han var aderton år äldre än Sophie, en imponerande gestalt
med vackra, ädla drag och ett ridderligt väsen, präglat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
