Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
UNGDOMSÅR PÅ MANHEM
själv. Då en av hennes barndomsbekanta från Småland, en
lantjunkare och löjtnant, tolv år äldre än hon själv, önskade
få henne till fru och husmor på sin stora gård, tyckes det ha
varit utan tvekan som hon avböjde, fast hennes mor synes ha
önskat partiet. »Jag som aldrig blir förtjust som du vet»,
skriver Sophie vid denna tid till sin äldre bror med ett
skämt som döljer allvar.
Det var en annan verksamhet än husmoderns, som
dunkelt hägrade för den unga Sophie. Endast på ett eller
annat tonfall i hennes brev kan man dock gissa sig till
den stämning, som hon i en senare anteckning på tal om
sitt glada ungdomsliv skildrat. »Under allt detta», säger
hon, »gick dock på djupet af S. L—ds sinne en underström
af otillfredsställda andliga behof — ett tyst, men oallåtligt
spanande efter verksamhet och mål för de krafter, som rörde
sig inom henne.»
I april 1848 — revolutionsåret — skrev Sophie til
sin bror för att berätta om tillståndet »på Vickbolandet
och i allmänhet i det kära Östergöthland . .. under dessa
hotande tidens tecken». »Man befinner sig underligt nog!
— förargligt nog! i samma beskedliga enahanda skick som
förut — man fryser, hostar eller snyter sig i hvarje vrå, gör
och tager emot några halftråkiga besök och kläcker ur sig
de allra tråkigaste reflectioner öfver tiden och tidens
anda och tidens tecken och tidens mening etc. etc....
Du känner af gammalt min medfödda benägenhet för
ombyte.»
Dessa ord klinga som en utmaning till ödet. Då den
unga flickan kastade ned dem på det tunna, blekblå
brevarket, stod en revolution för dörren i hennes eget liv.
Hennes far hade de sista åren känt sina krafter avtaga,
och hans dagar hade fördystrats av medvetandet att han
ej lyckats tillfredsställande ordna sin familjs ekonomi.
»Allt det silfver gubben hade», skämtar Sophie en gång på
tal om hans silvervita hjässa och hans ständiga klagomål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
