Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
ROSALIE ROOS
bestämda och i det längsta vidhållna opposition, beslöt
hon sig helt hastigt på senhösten 1851 att fara över till
nya världen, där hon i Charleston i S. Carolina hade en
ungdomsvän, som året förut följt en svensk emigrantfamilj
dit. Men det var ej hennes avsikt att där slå sig till ro
bland vänliga landsmän. Hon sökte strax tillfälle att pröva
sina krafter i självständig verksamhet och fann det i en
anställning som lärarinna i musik och franska vid en stor
flickskola i samma stad, där hon jämsides med
undervisningen energiskt fullföljde egna studier. För att vidga sin
erfarenhet av amerikanskt liv utbytte hon efter ett år denna
anställning mot en guvernantsplats hos en framstående
plan-tageägare av hugenottsläkt. Sin fyraåriga vistelse på utländsk
botten avslutade hon med en rundresa på egen hand till
Kuba, uppför Mississippi och genom ett flertal av
Nordamerikas stater, överallt gästfritt mottagen, tack vare
rekommendationsbrev från de vänner som hon vann, vart hon
kom, genom sin plikttrohet, sin rika begåvning och sitt
kvinnligt finkänsliga väsen.
I Rosalie Roos mötte Sophie för första gången en till
full självständighet i omdöme och handling utvecklad ung
kvinna, som ägde vad hon själv så bittert saknade:
intellektuell skolning och mångsidig livserfarenhet. »Båda kände
instinktmessigt vid första mötet att de behöfde hvarandra,
och snart var vänskapsbandet knutet», säger hon i sin
självbiografi. »Beröringen med denna rikt utrustade ande
verkade i många afseenden befriande på S. L—ds ännu i
flera fall bundna gåfvor och åsigter»,fortsätter hon; det senare
särskildt i afseende på uppfattningen af hennes eget köns
samhällsställning och lifsuppgift.
Väl hade Fredrika Bremers för henne så kära skrifter
redan från hennes första ungdom grundlagt en aning om att
ej allt var som det borde vara i fråga om qvinnans
uppfostran och lefnadsmål, en aning, som genom Hemmen i
den nya verlden och de samtidigt dermed af Agardh och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
