Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TIDSKRIFT FÖR HEMMET
59
saken för sin vän — att hon, liksom du, ej undersökt
djupet och rikedomen af sina tillgångar och derföre
betviflar deras tillräcklighet. Men hon var full av
förståelse. Med hänsyftning på Anna A:s kortlivade
tidningsföretag skriver hon till Rosalie: »Fruntimmernas
Litteraturblad behöfva mäktigare andar, starkare vingar för att
bära sig genom en tid, så full af tvifvel och motstånd!
Så snart du åter blir frisk och återhämtat dina krafter, så
hoppas jag att du och fröken L. sätta Eder i spetsen för
företaget, för hvilket jag tror att många intressera sig
lif-ligt.»
Det var till stor del fru Hammarskölds förtjänst att detta
livliga intresse underhölls. Hon hade försänkningar i
litterära kretsar och var mån om att göra Sophie bekant med
personer, som på ett eller annat sätt kunde vara till gagn
för den stora planen. Till dem hörde den skickliga gravören
Sophie Ahlbom, tillika en av Stockholms första fotografer.
Hon var sedan gammalt Fredrika Bremers beundrare och vän
och hade under Herthastriden uppträtt till hennes försvar.
Fredrika Bremer, som emellanåt nämner henne i sina brev,
har en gång givit en levande bild av henne vid arbetsbordet
med det vackert karakteriserande tillägget: »Hon är närsynt
vid sitt arbete, men klarsynt öfver det stora arbetet
i samhället, hennes hjerta slår varmt för detta, och
det lilla arbetsbordet har sin plats i dess rike.»
Bekantskapen med gravören blev för Sophie ännu en
eggelse. Hon skriver därom till sin vän i Uppsala. »Ett
serdeles intressant besök gjorde jag med H:s hos M:ll
Ahlbom och fann i henne en egen och originell liten menniska,
serdeles merkvärdig genom det enstöriga i sitt yttre lif och
det alltomfattande i sitt inre, det nästan fullkomligt
isolerade, rastlösa arbetslif hennes yttre menniska lefver och det
länkande, för allt godt och skönt djupt känsliga, nästan
idealiska lif hennes ande lefver midt under det mekaniska
dagsarbetet. Hon går nästan aldrig ut, men skrifver mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
