Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64 TIDSKRIFT FÖR HEMMET
ligen alls icke ernått någon stadga, utan än lutar åt ett
obetingadt antagande, än aldeles förkastar den, allt som
Mamma räsonnerar. Du skulle just höra henne, huru liflig
hon är så väl i beröm öfver skizzen som i beskärmelser
öfver blotta möjligheten att den skulle komma i en
tidskrift förQvinnan. Se här ett af hennes yttranden
ordagrant: ’Den är blixtrande qvick och så dräpande sann, att
jag läst den med något af samma gripande känsla som
den Runebergs Sveaborg väcker — men jag sörjer mig
ihjäl, om ni ta den.’»
När Sophie nu, då företaget redan börjat få vind i seglen,
återupptar den mystifikation som hon använt till uppslag,
är det långt ifrån i avsikt att röja hemligheten. Det var
först mer än trettio år senare, som hon en gång, då fråga
blev om de signaturer hon använt, även nämnde Keiner
— så fullständigade hon sedermera sitt K — i Svenska
tidningen och ungefär vid samma tid torde hon omtalat
förhållandet för sin vän och medredaktris. Hade ej hennes
tankar den gången tillfälligtvis letts tillbaka till tidskriftens
förhistoria, så hade den betydelsefulla artikelns stil varit
enda ledtråden till identifiering av författaren; hennes på
1870-talet skrivna självbiografiska anteckningar nämna ej
ett ord om saken.
Hela denna mystifikationshistoria, främmande för vår
tids uppfattning, men i samklang med pseudonymernas
gyllene ålder, ställer i bjärt belysning två förhållanden: dels
hur mycket lättare det var vid mitten av
adertonhundra-talet att vinna gehör för en idé, då den ansågs upprunnen
ej i en kvinnas utan i en mans hjärna, dels hur
fördomsfri med avseende på medlen Sophie var, då det gällde
hennes alltför länge av tusende små hänsyn undanträngda
livsuppgift. Det rent av roade henne att anlägga en
förklädnad, suveränt likgiltig som hon var, om äran av den
nya idén tillföll henne själv eller någon annan, blott den
segrade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
