Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76 SÖNDAGSSKOLOR. RENSKRIVNINGSBYRÅN
i staden, Paris hade ej heller för deras huvudintresse varit
givande; men London och framför allt Dublinmötet lönade
dem dock till slut.
I London sökte de genast sätta sig i förbindelse med
redaktionen för English Woman’s Journal, Bessie Rayner
Parkes och Emily Faithfull. »Vid vårt första besök», berättar
Esselde för sin mor, »funno vi ingen annan än sekreteraren,
en elderly Lady med skarpa drag och kantig figur, två små
ettriga lockar (påminnande om råttsvansar) vid hvardera
tinningen och icke skymten af en krinolin under den slitna
svarta ylleklädningen. Sä snart hon fick höra att vi voro
intresserade af journalen, att den var känd ända bort i Sverige
och att vi sjelfva voro utgifvare af en dylik tidskrift för
Sv(enska) qvinnan (ett faktum, som vi här erkänna med lika
mycken frimodighet, som vi hemma äro rädda att förråda
det) tog hon på det allra vänligaste emot oss, förde oss
omkring och visade oss the ladies Reading room och
Lunchroom m. m. som är i samma hus.»
Miss Faithfull träffade de båda svenska damerna först i
hennes egenskap av direktris för Victoria press, ett tryckeri
med uteslutande kvinnliga sättare. »En ung menniska,
säkerligen ej 30 år, med ett ganska pikant och eget utseende,
och en något för egen drägt», så beskriver Esselde henne.
»En jacka med hvit skjorta och kragen nedfälld öfver en
löst tillknuten halsduk, kortklippt hår, bortstruket från
en panna som bar tydliga spår af bekymmer, möda och
sträfvan och sällsamt kontrasterade mot de barnsligt rundade
kinderna och den trotsigt leende munnen. Lägg till detta en
grå sidenkjol med måttlig krinolin, så har mamma hennes
bild något så när fullständig. I väsende och konversation
var hon mycket rational — very much so indeed — mycket
practical och very decided; men under allt detta var det
ändå liksom en viss pojkaktighet, som emellanåt spelade
fram i de lifliga ögonen och fasonerna. När hon satt framför
mig vid sin desk, med hufvudet nonchalant lutadt i handen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
