Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8o SÖNDAGSSKOLOR. RENSKRIVNING SB YRÅN
och hennes medarbetare en söndagseftermiddag på nyåret
1863 sin undervisning i ett hörn av Klara församlings skolsal
— en liten ännu försagd och blyg krets med några och
tjugu lärjungar.
Från denna anspråkslösa början växte, med välvilligt
understöd av folkskoleinspektören, under de närmaste åren
ut en hel stor organisation. Redan 1866 omfattade den fjorton
söndags- och aftonskolor i stadens olika församlingar med 700
lärjungar och omkring 70 lärarinnor. En besökande i en av
skolorna, som frågade vilka de undervisande voro, fick till svar:
»Närmast millionärens dotter har du en fattig skollärarinna,
derefter kyrkoherdens döttrar, en artist, en seminarist, tvänne
af Enskilda bankens qvinliga biträden och slutligen ett par
döttrar till en af konungens rådgifvare.» Äldsta lärarinnan
var den nära sjuttioåriga fröken von Strussenfelt, signaturen
Pilgrimen.
Uppslaget var nytt och väckte anklang på många håll.
En för samhällsarbete varmt intresserad dansk, som vid
denna tid genom Tidskrift för hemmet fick inblick i
söndags-skoleverksamheten, uttalade entusiastiskt sin önskan att något
liknande skulle komma till stånd i alla Nordens större städer.
Esselde var nu direktris för hela organisationen och
uppgjorde program för läsåret för alla skolorna. »De taga
mycken tid», skriver hon på nyåret 1865, »men gifva ock
mycken glädje. Svårast har varit att från början sätta dem
i en god takt samt att göra undervisningen så praktiskt
nyttig som möjligt; och ännu återstår mycket att önska i
båda fallen. Jag undervisar ej sjelf, men öfvervakar det
hela, besöker än den ena, än den andra skolan, skaffar nya
lärarekrafter . . . och samlar ibland en krets af lärarinnor
hos mig för (att) tala om deras uppgifter . . . Jag för ett
hemligt utrotningskrig emot katechesen för att sätta bibeln
i stället. Men det går långsamt och trögt. Den gamla
slentrianen blir alltid beqvämare.»
Det var vid en söndagsskoleavslutning i maj 1866 som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
